Buck Brannaman


Jag fastnade redan efter ett par minuter för att allt han gör ser så naturligt ut, på det sättet jag tycker att det skall vara, och när han sa att när man inte klarar av en glad häst och sätter dit skarpare bett, sporrar och tvingar ner den i onaturliga positioner, det är då problemen kommer – Jag håller med helt!
 
Hade jag kunnat bestämma helt och hållet hur jag skulle rida hade de varit i repgrimma och barbacka, men nu får jag oftast nöja mig med ett tvådelat tränsbett..

Att han kan få hästen att rygga fort för att sen flyga iväg i galopp är häftigt och med minsta möjliga tygeltag och användning av skänkel, nästan bara genom att flytta sig lite i sadeln.. Att se honom rida dressyr ute på en äng..

Att han sa att unghästar bara är bebisar blev jag glad av!
Då jag anser att man inte skall rida in en tre åring fullt ut, men att börja lite är bara bra – sen är det väl olika från häst till häst..
Ta det lugnt och sansat så blir det bäst!
Sen att man aldrig skall bli arg på hästen.
Och inte göra den rädd för att göra fel.
Det håller jag också med om!
Att man skall tänka utanför boxen, inte stänga dörrarna utan öppna dem.

Det finaste jag tyckte han sa var att Hästen är en spegel, den speglar din själ.


 
Jag vill uppleva den känslan av att vara ett med hästen, kunna "styra" den med tanken.
Tror det är hemskt lång väg kvar för det målet, men någongång kommer jag nått dit..
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0