The Zhadow - En hästblogg!

Jag vill bara säga en grej, eller det blir nog mer än en grej men men..

 

 

Glöm inte att se på er häst som den stjärna den är, och du får inte missa att visa för den att just den är en stjärna, för djupt inne i VARJE häst finns något som gör just den så speciell och gör att just den lyser upp någons värld, någons dag, som en stjärna!

 

Varför skall den vara bra på just att hoppa när kanske dess uppgift i livet är att vara någons bästa vän, att ge någon självförtroende, att lära någon rida..

Det jag försöker säga är bara att oavsett vilken häst du har att göra med måste du se till att plocka fram det just den är bäst på, han du en som gillar att hoppa, let's go, då får ni väl köra på det, men har du en som hellre går en lugn och härlig tur i skogen så får du acceptera det och göra det bästa av det, precis som om det är en häst som inte vill bli riden alls, kanske skall prova att köra den istället..

 

Ja det finns en hel drös med alternativ, man får bara komma på vad som passar bäst ihop med sin kompis..

Jag vet vad "mina" små änglar gillat/gillar, att få jobba och busa, hoppa och att visa upp allt vad de kan oavsett inom vilken kategori deras kunskaper ligger, och de får de så gärna göra för mig då jag hellre ser hästarna glada för att de gör något som de tycker om, än att jag tvingar dem till något bara för att endast jag vill att "så här skall det vara", bara för att rätta mig i ramen som finns, men NEJ TACK!

 

Jag vägrar vara som andra, vägrar trampa på samma fläck hela tiden, - Välkommen att slå upp dörrar, att se på saker med öppna ögon! - Är hästen nöjd och glad är jag detsamma, och är det något jag har lärt mig så är det att lita på mig själv och på dem jag älskar, att blir så mycket enklare då, Thats IT.

 

 

 

Jag har ärligt talat NOLL erfarenhet av detta då jag inte bryr mig om vad andra tycker för fem öre, jag tar enbart till mig snälla kommentarer..

Dock är jag mest tacksam över att jag har haft så snälla och schyssta hästar, hade de inte varit så lugna och sansade och istället stått på bakben, varit överpigga och kört upp huvudet och bara sprungit så hade jag säkerligen varit mer utsatt för dessa kommentarer och elakheter.

Dock känns det som att många av de "tokiga" ponnyerna är de som tillhör de människor som skriker och gapar och är allmänt otrevliga!

 

Men jag har nästan alltid haft min mamma med på tävlingar och det är GULD att ha någon som henne, som peppar, håller hästen, fixar och det bästa av allt INTE gnäller på andra!

Jag hoppas att jag ALDRIG säger något till någon som jag verkligen inte menar, att jag inte säger något elakt till någon om det inte stämmer eller hjälper..

Den enda små konstiga kommentar jag fått var att hästen borde ha stryk när hon inte hoppade, då frågade jag mig, *Varför ge henne stryk när jag inte vet varför hon inte hoppar* Jag menar, hade jag vetat att det var för att hon bara inte kände för det den dagen, då hade jag kunnat lägga på spöt, men nu visste jag varken om hon var missnöjd med underlaget, trött eller om det började bli för högt för henne.. Så varför skulle jag tvinga henne?

Tänk själv, Hal gräsbana i regn 75 cm - B-ponny - Det är okej att bli trött!..

Men genom att tro på mig själv och skita i vad andra tycker och tänker - ni vet de på marken som vet bäst - ja, genom det har jag insett vad jag är bra på med djur överhuvudtaget, att lyssna och känna efter om det verkligen känns rätt!

 

 

 

 

 

Det är något jag tror på starkt, utan att kämpa och tro på sig själv kommer man inte långt, men bara man lägger till lite kämparglöd och bara man tror lite på sig själv så kommer man mycket längre än man annars skulle gjort!

 

Det kan jag relatera till hästarna och mig som ryttare, när jag gett mig den på att det ska gå, på ett eller annat sett, ja då har det gått tillslut även om man fått testa sig fram..

 

Är glad att jag har fått kämpa lite och inte bara fått allt serverat på silverfat och att jag varit tvungen att tro på mig själv, att jag klarar att göra det där som behövs!

 

Och vet ni vilka som gett mig självförtroendet till detta? - Jo hästarna!

Jag fastnade redan efter ett par minuter för att allt han gör ser så naturligt ut, på det sättet jag tycker att det skall vara, och när han sa att när man inte klarar av en glad häst och sätter dit skarpare bett, sporrar och tvingar ner den i onaturliga positioner, det är då problemen kommer – Jag håller med helt!

 

Hade jag kunnat bestämma helt och hållet hur jag skulle rida hade de varit i repgrimma och barbacka, men nu får jag oftast nöja mig med ett tvådelat tränsbett..

Att han kan få hästen att rygga fort för att sen flyga iväg i galopp är häftigt och med minsta möjliga tygeltag och användning av skänkel, nästan bara genom att flytta sig lite i sadeln.. Att se honom rida dressyr ute på en äng..

Att han sa att unghästar bara är bebisar blev jag glad av!

Då jag anser att man inte skall rida in en tre åring fullt ut, men att börja lite är bara bra – sen är det väl olika från häst till häst..

Ta det lugnt och sansat så blir det bäst!
Sen att man aldrig skall bli arg på hästen.

Och inte göra den rädd för att göra fel.

Det håller jag också med om!
Att man skall tänka utanför boxen, inte stänga dörrarna utan öppna dem.

Det finaste jag tyckte han sa var att Hästen är en spegel, den speglar din själ.

---

 

Jag vill uppleva den känslan av att vara ett med hästen, kunna "styra" den med tanken.

Tror det är hemskt lång väg kvar för det målet, men någongång kommer jag nått dit..

 

 

 

 

Ärligt talat, jag vet inte. De har alltid varit endel av mitt liv..

Började på ridskola 1999, slutade rida lektion 2011, men saknar det något sjukt!
Har försökt sluta rida helt och hållet nu i sommar, lyckades hålla mig ifrån stallet i 1/½ månad innan jag kände att saknaden var alldeles för hemsk, oemotståndlig..

 

Så nu letar jag ju häst..

En häst som jag kan bli vän med, som vill hjälpa mig komma över fegisen i mig, få mig att lita på den..

Det spelar absolut ingen roll vad det är för häst, bara vi passar ihop..

Unghäst som äldre, ardenner som shettis, hopphäst,dressyrhäst eller körhäst spelar absolut ingen roll egentligen..

 

 

Utan dessa vackra djur hade jag nog inte varit som jag är, med hästarna kan man vara sig själv, fjanta sig, skratta,gråta, ja vara så som man vill just då! och man behöver aldrig låtsas vara någon annan eller vara rädd för att bli klassad som knäpp, för du får vara som du är ihop med hästar och andra djur!

 

 

Den finaste ponnyn på jorden, den som tog plats, syntes och är den som lärt mig absolut mest på kortast tid! My Dolly Dreams